Beano blev bingo
Jag läste ett tag sedan om bingons historia, att den sträcker sig långt bak till 1500-talet, eller i alla fall varianter av detta spel. Det spel som påminner mest om dagens bingo, med regler och upplägg är ett spel som kallades Beano. Grejen var så här att i december 1929, under depressionens tid så valde en leksaksförsäljare från New York vid namn Edwin Lowe att åka till Jacksonville i Georgia. Han hade viktiga möten där. Han valde att åka kvällen före. Ett par kilometer innan han kom fram så såg han ett kringresande tivoli. Lowe valde att stanna till och kika runt lite. Det mesta hade stängt, men en bod var öppen. Där stod det en massa folk.
I boden så stod ett par av de som arbetade vid tivolit och de drog små träplattor ur en gammal cigarrlåda, och varje platta hade ett nummer på sig. Varje nummer ropades ut, och spelarna kollade på sina respektive kort för att se om de innehöll numret. När man hittade numret på sin bricka så placerade man en böna på det. Sedan fortsatte det så tills att en person hade en hel rad med bönor, vågrätt, lodrätt eller diagonalt. Då ropade spelaren ut ”Beano!” och fick en liten present i belöning för detta.
Lowe tyckte detta spel verkade intressant och ville gärna testa, men fick ingen plats då alla ville spela. Han stannade ändå kvar och det fram till klockan 03 på morgonen, det för att studera spelet.
Utroparen berättade för Lowe att han lärt sig spelet i Tyskland och att det där kallades lotto. Han tog med det hem och ändrade det lite, döpte det till beano och hade det med på tivolit.
När Lowe senare åkte tillbaka hem till NY, så skaffade han sig ett gäng med bönor, en numreringsstämpel av gummi och en kartong och bjöd in vänner att testa spelet. Han agerade själv utropare. Gästerna blev förtjusta i spelet och en dam blev så alldeles till sig när hon focj fem bönor i rad att hon råkade ropa Bingo istället för Beano. Efter det valde Lowe att lansera spelet som just Bingo.